Svårast att värja sig mot och svårast att stå ut med på luffen var tadlet som man dagligen och evigt mötte, lika säker som laxen möter forsen, men aldrig så friskt, bara elakt motvalls, torr bråte och dammuppfylld motvind.
Det enda sättet att kunna stå emot tadlet var att man förlät, på samma sätt som man förlåter en otillräknelig. Man tar hänsyn till hans otillräknelighet. Medan de tadlar får man försöka tänka: de är sådana. De har blivit sådana. Själv kan de inte hjälpa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar