Det var det året då ödestugan i skogen såldes som ved.
Upphuggarna kom med lastbilen,
rev henne på tre timmar och en kvar
och tog också med sig brunnskaret.
Det var inte stort när det kom loss från brunnen.
De brydde sig inte ens om att slå sönder det,
men satte upp det på flaket som det var.
Där satt det som en liten grå lår med mossa på.
När allt var tyst igen
kom vesslan fram ur den gamla spiselmuren.
Hon tillkallade en gök från skogen,
och de båda höll en andaktsstund.
Göken gol en gökpsalm.
Därmed var det hela över.
Inget var därefter som förr.
Men somrarna vandrade fram
och lät växa rödvensgräs och kransar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar