När avhästningen hade pågått tillräckligt länge
i det svenska kulturlandskapet
och inte en mule längre nafsade över havre
- utom travbanornas urbaniserade troféspringare
med V5s- vanvett i ögat -
då vidtog avfolkningen och nerskrotningen i utmarkerna.
Buskarméerna marscherade in över fälten
och tisteln återtog sina gamla stickarmarker.
Ljuvt slumrar nu stadsfamiljen bakom stug-tvn
i torpets kammare i långa sommarkvällar
och kylskåpet i farstun bågnar av burkmat.
I Bredäng och Bollmora
sitter torparättlingarna uppe i höghusen
och tittar ner på grönområdena under fönsterblecket,
drömmer om pitepalt, värlamlandskorv eller kroppkakor från Vickleby.
Därhemma pågår inskogningen planmässigt
och om sjuttifem år kan domänstyrelsen fälla timmer
där far satte sin sista potatis för två år sen.
Vi ska byta Saaben mot en Kapitän nästa månad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar