Klaga må här de blommor och blad
som den milda slumpen ställde
i den breda bården av damm.
De bor i dammlandet, i dammkorridoren
somrarna igenom
i hjuluppvirvlande dammcykloner.
Det ändlösa tåget av snabba fordon drar förbi
och gräs och loka sjunker mer och mer ihop
under dammets förnedring.
Varje blad liknar en utsträckt sprucken tunga
belagd med ett grått pulver.
Vilken torrykande bild
av människans eftersläp av torka och död:
Denna kvast av damm
som sopar skogarna med damm.
Om träd kunde rygga för människan
skulle skogen bli ökenland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar