Hemkomsten

 Vandraren som kommer in från vägen

vet att han ingenting har att berätta mer.

Allt är känt genom de nya anordningarna som når alla.

Från sitt liv i främmande land

har han ingenting att säga som inte sagts bättre

av de anordningar som alltid hinner före.

Han vandrar i en värld där rykterna

inte längre bärs vidare av levande människor.

Han möter en bonde som redan hört alltsammans

ur ett skåp som kan infånga fjärran röster och mottaga deras tal.

Och när han ritar i sanden för dem

för att förklara något han sett i främmande land

vinka de avvärjande och säger att de redan sett det

bättre och klarare än vad han kan rita det i sanden.

Och när han frågar hur detta har kunnat gå till,

peka de på ett hus inte långt därifrån

och som kallas De levande bildernas hus.

Där ha vi suttit i stolar och sett havet gå, säger de

och sett skeppen sjunka och städerna falla samman för jordbävningen,

och sett byarna i fjärran land förhärjas av krigen.

Detta har vi sett i De levande bildernas hus.

Och ett sådant hus finns i varje by.

Då nickar han allvarligt.

Och han ber om en dryck vatten. Och medan smakar på det säger han:

Nu dricker jag ett vin som just nu tappas ur fatet på en

lantgård utanför Funchal. Och han visar ett litet bröd ur sin

ränsel, biter en tugga därav och säger; här äter jag ett bröd-

stycke som just nu räcks mig av en kvinna i Indien.

Skillnaden är att jag har min inbillningskraft med

mig, medan ni får eder sänd till eder från främmande land.