Till skillnad mot upplysningens intellektuella, som lovordade ett universalistiskt synsätt, är dagens tänkare mycket mer benägna att hylla en säridentitet. Idag finns det engelska, feministiska, svarta, homosexuella och judiska intellektuella, och auktoriteten vilar inte på förmågan att presentera sanningen utan på förmågan att bekräfta en särskild grupps eller specialitets identitet.
Övergången från ett universalistiskt till ett partikularistiskt fokus ska inte bara ses som en skalförändring. Den innefattar en grundläggande omdefiniering av den intellektuella ambitionen, från strävan att överskrida särerfarenheten till strävan att bekräfta den.
Sådan bekräftelse präglas av ett ytterst konservativt imperativ som är fientligt mot ett kritiskt ifrågasättande av samhället.
Upplysningen.
Från första början har upplysningen varit föremål för fientlighet och kritik. Motståndarsidan var starkt misstänksamma mot påståendet att människans förnuft skulle kunna garantera en ständig utveckling i positiv riktning och förbättra levnadsvillkoren.
Upplysningens företrädare anklagades för att leka Gud. Den optimistiska humanistiska hyllningen till kunskapsförmågan avfärdades av konservativa och religiösa filosofer som ett illasinnat projekt avsett att undergräva allt som heligt var. Moståndarna menade att förnuftet löste upp banden till Gud, traditionen och den mänskliga gemenskapen.
Förnuftstron klandrades också därför att man befarade att den skulle inverka menligt på människans själsliv och den betraktades därför som oetisk. Kritikerna mot upplysningen hävdade att livets andliga och moraliska dimensioner kom i skymundan när man gav förnuftet en förstaplats. De menade att framhävandet av förnuftet och den vetenskapliga kunskapen låg bakom religionens försvagade ställning och det andliga och känsliga tomrummet som uppstod. Det sades rent av att förlusten av en tidigare andlig övertygelse bar skulden för gryende fanatism och totalitarism.
En kritiker påstod att upplysningen skapat ett känslomässigt vakuum som fylldes av nationalism. (Conor Cruise O´Brien)
Oron för sökandet efter kunskap och hyllandet av förnuftet motiverades med den sköra balansen mellan olika samhällsgrupper säkert skulle riskeras om man drev på i den riktningen. De som var emot upplysningen menade att kunskapen var farlig därför att den hotade att försvaga den tro och livssyn som annars hindrade de irrationella massorna från att störta samhället. De fruktade att för mycket utbildning och kunskap skulle försätta samhället i gungning eftersom det var religionen och vördnaden för de styrande som gjorde att folket höll sig lugna.
"Människan måste från vaggan omges av trossatser och när hennes förnuft vaknar måste hon finna sina åsikter tillrättalagda, åtminstone de som rör hennes sociala beteende. Ingenting är viktigare för människan än fördomar." / Joseph de Maistre, konservativ filosof
I denna antimodernistiska föreställningsvärld kopplades fördomar och trossatser direkt till att man skulle genomdriva ordning och bevara sammanhållningen. Kunskap och förnuft uppfattades som ovisshet, förvirring och instabilitet och därför som olycksbådande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar