Så kom jag till Kärlekens lund
och stannade spörjande skyggt,
ty mitt i dess gräs, där jag lekt,
där hade en kyrka man byggt.
Och grinden till kyrkan var låst,
och "Du skall icke!" stod på dess dörr -
och då gick jag mig ut i en ängd,
där vårblommor spirade förr.
Men blott gravar vid gravar jag såg,
blott stenar myllrade där,
och präster i svart gingo tysta i rad
och bundo med törnen mitt hjärtas begär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar