Af förfädren hafva vi emottagit fosterjorden bekrönt av resliga furor, skuggad af väldiga granar och omkransad af leende löfskog.
Detta herrliga arf gafs dock ej utan förbehåll. Visserligen var det icke något med bokstäfver skriver- våra fäder trodde oss om bättre än att sådant skulle tarfas - men deremot var det ett villkor, som måste finnas djupt inristadt i hvars och ens rättskänsla, så framt denna ej är qväfd af ett fåviskt begär efter stundens vinning eller insöfd af en föraktlig liknöjdhet. Och detta villkor, denna heliga förpligtelse är: att åt efterkommande öfverlemna arfvet sådant det af oss mottogs - förkofradt men ej försämradt.
Men dröj ej, om du är fädernelandets vän, att i din mån söka afvärja dess undergång, hvilken oundvikligen följer skogarnes tätt i spåren! - Betänk att äringen af dina tegar, dina barns lycka och trefnad, samt gamla, kära Sveriges framtid och oberoende hvila på skogarnes bestånd!
Ett land utan träd är som en äng utan blomster, en himmel utan stjärnor. "
Så högtidligt inleder skogsmannen C A T Björkman boken Handledning i Skogsskötsel för allmoge, från år 1870. Då led delar av landet brist på skog och skogsråvara, och återväxten var ofta klen. Sverige har kanske aldrig haft så lite skog som då. Det var äng, hage, hed och hårt betad, utglesad skog. Men i utkanterna fanns vildmarken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar