"Vad man däremot ser är lågan, den eviga lågan från krematorieskorstenen. Det eldas dygnet runt och man är ständigt medveten om att det är människor som brinner. Människor som en själv, med en hjärna och ett hjärta som pumpar blodet - denna förunderliga vätska - vidare genom ett ändlöst nät av kärl, levande ut i den yttersta vävnadens allra minsta cell. Gud underbara skapelse.

När himlen någon gång blir regntung piskar röken ner över lägret. Då sprider sig lukten av vidbränt kött, som från en biff utan tillräckligt med smör i pannan." Ur Jag stannas kvar i Auschwitz, en läkares vittnesmål, Eddy de Wind.