1. "Jag läste alltid min morgon- och kvällsbön och den vanan har följt mig hela livet. Jag tror att bönen hjälpte mig under de svåra år som följde. Bönen gav mig styrka och hopp om att allt det vidriga jag upplevde skulle få ett slut."
2. "I väntrummet till läkarmottagningen hade far haft en stor kaktus som han vårdat ömt. Den bara växte och växte och till slut hade den omplanterats i ett stort vinfat. Taggarna var stora som fingrar och varje år sköt den nya skott.
En dag kom mor och sa:
Nu har kaktusen följt sin herre.
Kaktusen var död, och all grönska borta. Den stränga vintern tog också våra rosor, och trädgården blev aldrig mer vad den varit."
3. "Vi intalade oss hela tiden att kriget skulle ta slut och att de svårigheter vi judar mötte snart skulle gå över."
4. Ett nytt ämne infördes på schemat. Det var krigskunskap och innebar exercis och vapenövningar, propagandatal om fosterlandet och rapporter från fronten. I kirgskunskapen fick inga judar delta. Judar fick inte vara soldater, de skulle bara göra arbetstjänst. Så nära våra kamrater lyssnade till patriotiskt tal, fick vi judiska barn göra arbetstjänst. Krigskunskap låg alltid på lördagar under vår Sabbat."
"Vi judar som var befriade från skrivningar på lördagar för att inte vanhelga sabbaten tvingades nu ut på hårda, MENINGSLÖSA övningar. De leddes av gymnastikläraren, den gamle officeren med ridpiskan. Den använde han flitigt om någon inte rättade in sig i ledet. Vi utrustades med spadar och skottkärror och i militärisk ordning marscherade vi längs Nyiregyházas huvudgata. Jag skämdes förfärligt under dessa marscher. Alla visste att de "riktiga" ungarna, våra skolkramrater, drillades för att bli soldater. Men vi, avskummet, skulle ut och gräva."
5. "En ny lag, riktad mot judarna, infördes. Alla som inte kunde bevisa att de var födda i Ungern skulle skickas tillbaka till det lan de kom ifrån."
6. "När far dog hade jag fått ett stipendium som "faderlös", så att jag skulle kunna fortsätta i skolan. Men det drogs snart in. Inga stipendier fick ges till judebarn."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar